Anna - hon som pratar så högt

Svart ska det va!

2012-01-31T23:45:00.007+01:00

Håller just nu på att grotta ner mig i bilder från Fashion Week Stockholm och det ska erkännas att det sipprar ut lite dregel från mungipan emellanåt. När jag såg detta forsade rent saliven:

Va! Skulle det inte vara underbart om Sveriges män gick klädda som fashionlajvare i höst? Ja, jag är seriös.

Min favoritvisning (i bildform, förstås) är kanske inte helt otippat V Avenue Shoe Repair. Deras snäva färgskala är ju som gjord för min garderob! Dessutom är detaljerna och skärningarna helt fantastiska. Kolla bara:

Samtliga bilder är från stureplan.se.

Om någon undrar varför jag helt plötsligt leker modebloggar-wannabe kan jag berätta att jag älskar att kolla visningsbilder - det är inget nytt påfund. Även om det kanske inte syns i bloggen eller min egna klädsel...

Det var den skidåkningen det...

2012-01-31T11:35:00.004+01:00

När jag för en vecka sedan skrev - inför den då stundande resan till Kittelfjäll - att vi fick se om det var värt det när jag låg ledbruten och benbruten var det ett skämt. Gud, Ödet, Illuminati eller vad som nu styr världsordningen verkade dock inte förstå det eftersom jag nu hoppar kråka med hjälp av ett par kryckor...

För att ta det från början förflyttar vi oss till i lördags, vid 10-tiden. Vi har just åkt upp för liften och är redo att ta oss an backarna. Första strapatsen blir en snårig offpist där jag har lite svårt att hålla ihop skidor och stavar för att inte slå in i något snår. När jag väl kommer ut ur snårskogen slappnar jag av för några sekunder och KRASCH! Undertecknad åker in i ett litet, litet träd.
Själva smällen känns knappt men däremot fastnar vänster fot i riset, med knäet i ett vridet läge. Sekunderna innan jag får hjälp att komma loss är inte de skönaste i mitt liv...

När jag sedan skulle resa mig upp för att fortsätta åkningen ville knäet inte riktigt vara med. Det gjorde ont så innihelvete på ren svenska och kanske ännu ondare gjorde skammen. Som ni säkert vet är det viktigaste när man ramlat att ställa sig upp innan någon ser, men här gången gick det inte. Det hela slutade med en skotertransport ner för Kitteljävlafjället och jag har alltså ett halvt åk med mig i bagaget från helgen.

Att påstå att det var en bra helg vore ju en ren lögn. Helvetesjävlaskithelg är nog mer rätt benämning. Jag åkte inte 35 mil för att dränka skammen i kaffedrinkar. Bortser man dock från den lilla (...) detaljen att jag lyckades förflytta knäskålen redan under första åket hade jag det mysigt och trevligt med mitt extraordinära sällskap. Som när min underbara passade upp mig - då kändes livet väldigt fint, trots allt.

Kittelfjäll verkade väldigt vackert men tyvärr fick jag ju aldrig möjlighet att utforska om det stämmer... (Ja, jag är bitter. Dessutom dryper jag av självhat och -förakt just nu. Kanske kommer ett inlägg senare om hur värdelös jag är.)

Dyklängtan och skidpepp!

2012-01-27T14:40:00.006+01:00

Såg att en av tjejerna vi träffade på Gili Trawangan lagt ut bilder på Facebook från en av våra dykdagar i paradiset. Jävlar vad sugen jag blev på att gå ner på 18 meters djup igen! Varför ska plånboken vara så platt när jag vill göra så mycket?

Fast alldeles strax drar vi till Kittelfjäll och det känns inte så illa pinkat. Se upp i backen säger jag bara!

Båtchill på väg ut till Hans Reef en lördag i november.
Hela dykgruppen (om än bara en halv Bruno) monterar isär utrustningen.

Blue

2012-01-27T12:53:00.004+01:00

Ni vet den här känslan när man hör en låt som handlar om en själv? Man frågar sig hur någon man aldrig träffat har kunnat sätta ord på ens liv, tankar och känslor. Det känns hisnande, gripande och väldigt märkligt.

Den här låten handlar om mig, om den jag var för ett år sedan:

Jag har levt för länge på gamla meriter

2012-01-26T23:11:00.003+01:00

Gud, vad jag skäms! Inte inför någon annan utan bara för mig själv. Var och boxade mig svettig på ett punch out-pass i kväll och i slutet av timmen svartnade det bara för ögonen. Den där flåshurtiga jäveln som var ute och tog dagliga morgonpromenader och halvt bodde på gymmet i våras är definitivt ett minne blott.

Nu borde jag kanske slå näven i bordet och högtidligt lova mig själv att börja träna på riktigt igen. Men vet ni vad? Jag tar det nog i små steg istället!
När väglaget är mindre halt och dygnet mer ljust kommer jag dock vara först ut i löparspåret. I sommar ska jag banne mig spöa syrran i löpning igen - det kan ni däremot betrakta som ett löfte!

We're going thru changes

2012-01-25T13:25:00.000+01:00

Jag är av den uppfattningen att jag alltid har sett likadan ut. Nästan så jag tror att jag fortfarande är 49 centimeter lång, skrynklig och hårlös. Kastar jag däremot ett getöga på alla de "hålla kameran framför ansiktet och knäppa av en bild-kort" jag tagit genom åren krossas min illusion. Såhär har jag exempelvis sett ut under de senaste fem åren:

December -06
Juli -07
Oktober -07

Juni -08
Augusti -08

Oktober -08

Januari -09

Juli -09
December -09

September -10
December -10

Mars -11

Januari -12

Vi drar till fjällen!

2012-01-24T19:33:00.002+01:00

Fick förfrågan idag om jag ville följa med och åka skidor i Kittelfjäll till helgen och självklart svarade jag JA! Även om jag egentligen inte har råd. Men jag får prioritera bort de där satinsängkläderna jag tänkte köpa i morgon. Har längtat efter att susa ner för en backe så länge nu att jag hellre spenderar pengarna på det än att sova i krispiga lakan.

Vi får dock se om jag är av samma åsikt på söndag, när jag är ledbruten och eventuellt benbruten. Har ju inte åkt på snart två år vilket gör det som bäddat för en ond kropp på både det ena och det andra sättet...

VD och jag i Bockslidens lift för tre år sedan. Bilden ser och känns framför allt äldre än så...

P3 Guld 2012 - vad hände egentligen?

2012-01-24T00:16:00.004+01:00

Har hälsat på Idamari i kväll, druckit kaffe och tjattrat. Alltid lika trevligt att träffa den där tösabiten (var jag nu fick det ordet från?).

Innan det är dags att sova känner jag för att skriva några rader om P3 Guld. Jag undvek medvetet medier och bloggar som kunde tänkas rapportera om galan fram till igår eftermiddag för att jag ville upprätthålla spänningen tills jag väl fick se den själv på SVT Play. Och som mitt västerbottniska hjärta klappade när två Umeåband blev prisade! Inte bara för att jag är patriot, utan för att Syket och Deportees verkligen förtjänade sina statyetter (speciellt de sistnämnda!).

Jag vet inte om det berodde på glädjen över att ovanstående fick priser eller någon typ av söndagströtthet, men det var först när jag sett klart hela programmet som mansdominansen bland pristagarna slog mig. Har folk drabbats av plötslig alzheimers och glömt bort att alla trallade på Jag kommer i våras? Söp svenskarna så hårt under 2011 att vi inte minns att vi dansade oss svettiga till Rebecca & Fiona? Jag säger inte att de som nu vann inte förtjänade sina priser (även om L-Wiz gått mig helt förbi?). Jag säger bara att Maggio och Rebecca & Fiona hade förtjänat priserna så mycket mer.
Om inte annat visade de ju det under själva galan:

Föredömlig inledning på galan.

Uppfriskande med politiska statements i scenframträdanden på bästa sändningstid.

I övrigt var årets p3 Guld en lam tillställning, åtminstone sett från tv-soffan. Salem var för tillknäppt i sin roll som programledare, artisterna såg uttråkade ut där de satt i publiken och inget tacktal kom ens i närheten av Fever Rays under galan 2010.

"We're not bad people. We just come from a bad place."

2012-01-23T13:45:00.003+01:00

Helgen avslutades förträffligt med ett biobesök sent igår kväll. Vårt val av film föll på Shame som helt klart levde upp till förväntningarna. En väldigt dov film, fylld av självdestruktivitet men likväl fantastisk. Fastän filmen i princip är en lång samlagsscen - med några dialoger insprängda här och var - har jag sällan sett sex skildras så osexigt i rörliga bilder.

Söndagsångesten var definitivt av ett annorlunda slag under 101 minuter igår.

12 000 bortdansade kalorier senare...

2012-01-22T16:16:00.005+01:00

Vilken kväll! Vilken natt! Från det att vi klev in på Rex tog vi dansgolvet i besittning och dansade i princip non stop. Jag tror att jag förbrände hela veckans kaloriintag och stretchade mungiporna så att det räcker för hela året.

När klockan närmade sig 2-slaget vrålade magen av hunger, fötterna sa ifrån efter en kvälls hårt arbete i höga klackar och jag hade nyktrat till. Varje vatten är definitivt det bästa på krogen - för jag dansar ju som sagt helst nykter! (Hur ofta jag egentligen följer den devisen lämnar jag däremot osagt...)

En toabild jag tog igår hos någon som uppenbarligen gillar slipsar...

Dålig grund och kass webbshop

2012-01-21T18:19:00.004+01:00

Om en liten stund ska jag flänga över till Jennie för att småsupa (hennes beskrivning!), innan drar till den "riktiga" förfesten. Ska bara dricka upp mitt halva glas rött och äta lite morotsbröd först. Visst låter det som en bra grund?! Ifall ni skulle få syn på mig i Umeånatten och jag framstår som lite slirig vet ni i alla fall att det beror på att jag ätit dåligt och ingenting annat...

Hade förresten tänkt inviga mina Lita Spikes i kväll som skulle ha legat i ett paket jag hämtade ut för en stund sedan. Tyvärr har Nelly klantat sig igen och skickat ett par "vanliga" Lita, vilka jag redan äger. Börjar bli ganska less på det där företaget nu när de tabbar sig för andra gången i rad!
Men nu ska jag inte tänka på det utan grunda klart innan jag beger mig ut för att äga natten.

Captured moments of 2011

2012-01-20T12:25:00.006+01:00

I min bildbank från förra året har jag flera favoriter som jag aldrig publicerat. Här följer ett axplock:

Lycksele, 10/6 kl. 13.25: Lika spännande som högljutt tycks den lilla (för mig okända) pojken tycka om studentkortegen, där han satt bänkad på första parkett.
Ubud, 7/11 kl 13.26: Jag är väldigt fascinerad av djur, vilket jag tror har framkommit ganska tydligt här i bloggen. Därför var det en rolig upplevelse att komma i närkontakt med en stor flock makaker under en dag på Bali. Ful-sötare djur får man leta efter!
Tuvträsk, 10/12 kl. 11.44: Stor kontrast till föregående bilder. Faktum är att detta var min första, riktiga vinterupplevelse efter hemkomsten från Indonesien. Mamma hade just åkt iväg med ett hundspann och jag och Lisa traskade runt på gården. Snön yrde och ett gäng frostiga hästar kom fram till oss. Ett kort men mysigt ögonblick.

Arbetslöshet är inte min grej

2012-01-20T11:19:00.001+01:00

Jag har inte jobbat sedan förra måndagen och det håller på att driva mig till vansinne. Att gå hemma och dra fötterna är skönt ibland, men bara de första två, tre dagarna. Nu har tristessen och stressen tagit överhand totalt. Arbetslöshet är inte min grej, helt enkelt.

I kväll väntar dock ett arbetspass på VF. Känns oförskämt kul! Så pass kul att det väger över besvikelsen över att missa en efterlängtad spelkväll.

Having a sister is like having a best friend you can't get rid of. You know whatever you do, she'll still be there.

2012-01-19T11:07:00.005+01:00

Miss you, baby ghost!

En hel timme Lykke Li

2012-01-18T00:12:00.003+01:00

Av någon outgrundlig anledning missade jag gårdagens Kronologen där Lykke Li medverkade. Turligt nog går det ju att lyssna i efterhand (HÄR!) - vilket jag självklart gjort!

Jag gillar Lykke, väldigt mycket. Förutom att hon gör fruktansvärt bra musik tycker jag om att hon vågar vara djup. Att stå för allvaret är fanimej modigt i dagens bjuda på sig själv-samhälle.

MMA - första lektionen

2012-01-17T22:48:00.005+01:00

I kväll fick jag min första MMA-lektion. Enbart av teoretiskt slag, bör understrykas. I april ska jag nämligen gå på en UFC-gala i Stockholm och då kan det ju vara kul att ha åtminstone lite koll på sporten. Först den dagen jag känner för att få ordentligt med dyngstryk kommer jag ta min första praktiska lektion....

Mitt utlåtande om MMA såhär långt landar nog på "intressant". Stundvis önskar jag att ha en kudde nära till hands, för det är faktiskt rätt läskigt. Ändå andas matcherna sport och inte misshandel, som det brukar låta i debatten. Ser fram emot att grotta ner mig i fighting-världen här under våren!

MoTEVEring

2012-01-16T23:45:00.002+01:00

Det är få tv-program som får mig lika fort upp ur soffan som Biggest Loser. Efter att ha sett första avsnittet av den nya, svenska säsongen på TV4 Play gjorde det dåliga träningssamvetet sig genast påmint och jag begav mig skyndsamt ut på en promenad. Åtta kilometer senare - med en Idrottsgalan-paus i en annan soffa mitt i promenaden - känner jag mig ganska nöjd. Och matt. Ska se ett till avsnitt nu innan jag somnar men den här gången kommer nog det dåliga träningssamvetet inte ens orka reagera.

Ladies night i Vännäsby

2012-01-16T12:42:00.004+01:00

Var på tjejfest i Vännäsby i lördags, som sagt. Vad ska man säga? Blev rätt dålig stämning och många intriger. Som vanligt när mer än två kvinnor umgås samtidigt, med andra ord...

Skämt åsido. Vi hade en väldigt trevlig kväll då vi åt kalorisnål mat, gjorde skönhetsbehandlingar på varandra, lyssnade på pojkband och självklart avrundades det hela med ett sjuhelsickes kuddkrig! Fjädrarna yrde värre än i en broilerfabrik.

Fast riktigt så var det inte heller, hehe. Sandra bjöd däremot på sölig tacos, roliga quiz och starka shots. Och i år vek jag in årorna sist av alla - vid 1.30-snåret skallade jag kudden efter att alla gått hem. Det är faktiskt inte ens ett skämt.

Två av dem som var med förra året dök inte upp i lördags. Men vi hade minst lika skoj för det!

Girls just wanna have fun

2012-01-14T14:43:00.007+01:00

Efter att ha spenderat en rekordmysig förmiddag i sängen har jag nu svidat om och gjort mig redo för Sandras årliga tjejfest i Vännäsby. Traditionen startade i fjol. Då hade jag nästan inte träffat någon av brudarna tidigare. Därför ska det ska bli så kul att träffas för en andra gång och försöka utröna vad som hänt sedan sist! Har redan hört ryktas om att en kommer vara nykter i kväll på grund av en nära förestående förlossning...

Kvällens dresscode är "klä dig så tjejigt du kan (om det inte passar så kan du alltid klä dig som en kille)". Förra året var däremot temat "rock" och då såg vi ut såhär:

Inledningsvis var stämningen rätt stel eftersom få kände varandra, men det gick fort över!

Världens bästa värdinna fick låna lite hår.
Jag blev trött framåt småtimmarna (ja, TRÖTT!) och somnade på soffan. När jag gick igenom kameran dagen efter fann jag en drös bilder på en sovande jag omgiven av posande tjejer...

Never ending story

2012-01-13T16:53:00.003+01:00

Följetongen om kappan fortsätter. Hittade tillslut åt den på en annan webbshop, gjorde en beställning och när den äntligen anlände i dag var den på tok för stor...
Bortser man från att det såg ut som att kappan var ute och gick med mig var den ruggigt fin. Får se om den går att byta: Om inte är vi nog inte menade för varandra.

Sexuellt utmattade frukter?

2012-01-12T20:08:00.006+01:00

Hur skulle ni definiera ordet "pömsig"?
I min värld är det inget tillstånd som persikor brukar befinna sig i. Speciellt inte persikor som ska dofta i ett badskum för barn...

Om ni undrar över mitt val av badskum finns det faktiskt en förklaring: När jag blev sugen på att inviga badkaret i söndagskväll var bara matvarubutikerna öppna. Deras badskumsutbud bestod av den ovan och en Bamse-variant och kändes den här minst ookej att ha på badkarskanten...

Bad körv hair day

2012-01-12T12:40:00.003+01:00

Jag har gått runt med håret i en handduksturban sedan jag tvättade det i morse. Vilket inte visade sig vara så smart när jag tog ut paketet: Håret har nu förvandlats till stela, utstående korvar! Nog för att jag tycker dreads är coolt, men det här är inte riktigt av samma dignitet...

Nej, ska försöka reda ut korvhåret för att sedan äta finlunch på Max tillsammans med VD. Jag har inte käkat där sedan... september? Oktober? Hur som helst var det alldeles för länge sedan för en gourmand som jag!

Vår nästa Blondinbella?

2012-01-12T10:51:00.007+01:00

Likt en väldressad businesswoman gled VD in i min lägenhet igår, just kommen från ett viktigt möte. Efter en kort uppdatering om vad som hänt sedan vi sågs sist, på juldagen, kröp det fram att hon blivit med blogg! Därmed blev det mest snack om framtida bloggstrategier och hur vi ska bära oss åt för att locka läsare. Tror dock att jag kommer använda mig av rätt få av våra idéer. Ifall jag genomförde varenda en skulle jag aldrig kunna lämna lägenheten här framöver. Dels för att det skulle ta all min vakna tid i anspråk, dels för att jag aldrig skulle kunna se folk i ögonen.

HÄR hittar ni förresten VD:s eminenta blogg.

Ni ser - businesswoman ut i fingerspetsarna!
Jag fick för mig att liva upp min helsvarta klädnad igår - genom att måla naglarna vita...

Sånt jag inte tänker lova men (kanske) göra ändå

2012-01-11T13:43:00.000+01:00

Träna mer. Äta nyttigare. Skratta högre. Dansa yvigare. Skriva oftare. Deppa mindre. Älska innerligare. Blogga bättre. Klättra karriärmässigt. Konsumera smartare. Tygla humöret. Välja alkoholfritt. Värna djuren. Bli vackrare. Bejaka livet.

Det finns så mycket som jag borde - vissa saker som också vill! - lova mig själv. Att avlägga någon slags nyårsed känns dock inte för mig. Tänk vilket misslyckande om jag inte uppfyllt de till punkt och pricka innan året är slut!
Fast ett mål har jag ändå lagt upp för mig själv, för att jag vill och vet att jag kommer klara det: Vid nästa nyårsafton ska jag kunna alla huvudstäder i hela världen.

Genialiskt!

2012-01-11T01:14:00.004+01:00

Blev tipsad om videon nedan i går och kan bara konstatera att tipsaren känner mig väldigt väl. Genialisk tolkning av löjligt bra låt.

Klicktvång råder på denna om ni inte redan tagit del av mästerverket.

Damsällskap

2012-01-11T00:26:00.003+01:00

Vilken tisdag jag haft! Hängt med favorittjejer hela långa dagen. Det började med att Sandra (G, kan förtydligas) väckte upp mig i ottan (i dagen efter ett kvällspass-mått mätta) och slet med mig ut på stan. Där fick jag valla henne mellan olika underklädesbutiker, i jakt på the perfect bra. Vilket påminde mig om att jag själv måste ge mig ut i bh-träsket inom kort. Fast det får bli när jag har fått lön och tillräckligt med tålamod.
Lika kul att umgås med Sandra som alltid i alla fall. Vi ses ju i regel bara en gång i halvåret så det finns alltid nya saker att uppdatera varandra om!

I kväll hade jag en prominent middagsgäst i form av Idamari. Jag hade snott ihop laxcarpaccio till förrätt, linsgryta som huvudrätt och chokladmousse fick avsluta det hela. Allt gick ner. Var ypperligt trevligt att äntligen få träffa även henne igen!

I morgon fortsätter denna kavalkad i damsällskap för mig. Då ska jag hänga med min favorit-vd! Alltså VD. Fast först väntar en, förhoppnings, god natts sömn. Även förstklassigt umgänge tröttar ut en.

Who run the world? Girls!

2012-01-10T01:13:00.004+01:00

Två bilder från Kreta som jag tycker väldigt mycket om (och som jag hade tänkt publicera i årssammanfattningen om inte datorn havererat just då).

Platta paket väcker draken till liv

2012-01-10T00:22:00.003+01:00

Säga vad man vill om Nelly.com, men de är snabba på att kompensera en för fadäser.
För två veckor sedan beställde jag kappan jag trånat efter och i dag kom äntligen det efterlängtade paketet. Ett oroväckande platt paket.
Mina farhågor besannades när jag slet upp fakturan. Kappan var slut i lager och jag har därmed väntat på ingenting alls.

Jag blev så arg att eld sprutade ur mina näsborrar och i affekt författade ett mejl där det mycket tydligt framkom hur jävla besviken jag var. Som krona på verket avslutade jag med "Vill egentligen skriva en massa fula ord men jag tyglar mig för att inte framstå som ohyfsad", för att de skulle förstå vidden av min jävla besvikelse.

39 minuter senare kom en ursäkt, en förklaring om att de haft tekniskt fel på lagret och ett löfte om 500 kronor att handla hos de för.

Visst, det var väldigt rart av de. Synd bara att Nelly har för bra utbud och jag för lite tid för att shoppa i fysiska butiker. I så fall hade jag beställt något för Nellypengarna och sedan aldrig handlat där mer bara för att bevisa vidden av min besvikelse.

Elektronisk veganpropaganda

2012-01-09T11:34:00.004+01:00

Lite off topic såhär i snart mitten av januari men i en av mina julklappar gömde sig en Kindle. Alltså en läsplatta. Ingen touch screen, inget 3G, inga appar - helt enkelt en platta endast anpassad för ändamålet. Precis som jag vill ha det när jag ska läsa mina e-böcker.

Han som gav mig julklappen hade dessutom varit gullig och laddat in Jonathan Safran Foers Eating Animals. Och det trots att julklappsgivaren muttrade något om "veganpropaganda" när han såg min önskelista.

Nu återstår bara att se om boken kan sporra mig att äta mer vegetariskt, vilket faktiskt är syftet med att jag läser den (förutom att Foer är en av mina favoritförfattare).

Egoistiska kossa!

2012-01-08T23:09:00.002+01:00

Jag ser nästan aldrig på tv. Inte för att jag har bättre saker för mig utan för att min sambo lagt beslag på fjärrkontrollen...

Sånt som när mig

2012-01-08T22:04:00.006+01:00

Har haft en uppfriskande dag ute i en by i inlandet. Skoterpremiär och kaninungegos, hur härligt låter inte det på en skala? Skotern vi fick låna var långt ifrån Yamaha ET-serien som jag är uppvuxen med. Den här hade både elstart och back, och bekvämlighetsmässigt var den som att köra en soffa. Lite mindre sport, desto mera komfort skulle man kunna säga.

Kaninungarna var däremot precis så mysiga och gulliga som jag minns mina egna Stampe, Lille Skutt, Pricken och Bruno från barndomen däremot. Om jag fått tillåtelse hade jag tagit med mig en eller en handfull harpaltar hem.

När vi styrde mot kusten igen insåg jag att hur mycket jag än har tagit Umeå till mitt hjärta känner jag mig än mer hemma så fort jag åker några mil västerut. Inlandet gör mig gott.

Sötnosar x 2

Best of 2011

2012-01-07T02:22:00.001+01:00

Tio höjdpunkter från året som var:

Journalistexamen
Efter tre års kamp med studierna, efter tre år av blod, svett och tårar (eller åtminstone alkohol, bakfylla och tentaångest) fick jag mitt diplom och ett lila LTU-band hängandes kring halsen. Utan att förringa själva ceremonin var dock de väntande festligheterna och firandet innan höjdpunkterna. Förutom en ocean av kunskaper och högskolepoäng tar jag med mig människorna jag lärde känna uppe i Piteå ner i graven.

Familjesemestern på Kreta
"How does the air condition funks?" var det första pappa kläckte ur sig när vi kom fram till hotellet i Agia Marina och därmed var ribban för resan satt. Veckan som följde blev en orgie i svengelska, beach volley med tvivelaktiga regler och familjära trakasserier. Och öl.

Magi på Stockholm Stadion
Bara något år efter att jag blev Foo Fighters-frälst mötte jag Messias i skepnad av Dave Grohl, en solig kväll i juni. I hans kölvatten följde fem vise män som lystrar till namnet Band of Horses. Amen.

Att jag undvek att hamna i ungdomslöshetsträsket
Två veckor och en välbehövlig familjesemester (se ovan!) efter examen påbörjade jag mitt sommarvikariat på VK. Kontraktet löpte ut i augusti men jag har på något sätt lyckats klamra mig kvar inom koncernen. Bäst av allt är att jag går till jobbet och känner att jag valt rätt bana i arbetslivet.

En helg ute i obygden
En tidig lördagsförmiddag i april rattade vi bilen från Piteå till Bygdeträsk för att följa upp 2010:s års succéhelg ute i bushen. När vi vaknade upp på söndagsmorgonen och hela gänget knökade ihop sig i en säng kunde jag inte låta bli att le åt det faktum att jag har så fina vänner som ger mig sådana fina helger. Vi måste upprätthålla traditionen!

Årets urladdning under Sonisphere
Efter en grym dag i hårdrockens tecken - med bland annat mina älsklingar i In Flames - peakade festivalen när Slipknot klev på scenen. Globenområdet vibrerar nog fortfarande efter att publikhavet jumpadethefuckup under Spit it out. Spelningen belönades för övrigt med högsta betyg i flera medier och jag har skrivit om hela Sonisphere 2011 HÄR.

Ett mail som ramlade in i höstas
Ämnesraden löd "härligt reportage", men det var inte berömmet som gjorde att det elektroniska brevet kvalar in på topplistan utan konsekvenserna som följde...

Bali och Lombok Ett fantastiskt sätt att fly novemberrusket och en oförglömlig resa.

När det äntligen vankades bröllop
Jag vill att alla mina vänner ska gifta sig. Helst flera gånger och jag skiter högaktningsfullt om det inte har någon att gifta sig med. Bröllop och bröllopsfester är ju så vackert och roligt att gå på. Blev därför väldigt glad när Anja och Hannes bestämde sig för att skrida till verket och jag fick en inbjudan till det hela. Ja, jag är självklart glad för deras skull också! Anjas möhippa var förresten helt awesome den med.

Identitetsbyte
I mars lyckades äntligen en frisör få mitt barr rött och frågan jag genast ställde mig efter färgombytet var varför jag fjantat mig med blekning och brun toning. Kan framstå som en ytlig punkt - men sån är jag!

Det maniska tillståndet

2012-01-04T21:31:00.003+01:00

I veckan ägnar jag all ledig tid åt att flytta. Fastän min nya lägenhet - min borg! - redan var möblerad är det en triljonmiljons saker (läs: kläder...) som ska packas upp och läggas in på rätt ställen. Vilken tur att jag i kväll återupptäckt min fäbless för att organisera! Tummen sitter fast rätt hårt där bak men när den väl är utdragen - då jäklar.
När jag väl är klar rustat upp borgen ska jag minsann skriva in "bra organisatör" på CV:et. Om jag sedan måste specificera punkten på en arbetsintervju, ja då är det bara att peka på min förmåga att färgkoordinera en garderob.

Nej, nu tror jag bestämt det är dags att styra upp badrumsskåpet för att sedan ska jag njuta av ordningen i min farligt mysiga sovalkov. Återkommer kanske med bild på den - men först när jag införskaffat enhetliga sängkläder...

2012

2012-01-02T11:16:00.003+01:00

Vad skönt att se att det finns fler som tycker det vilar ett vemod över nyår. Att jag inte är ensam om att förvandlas till en sorgsen fågel under tolvslaget. Men nu lämnar jag det bakom mig. Vänder blad, som kungen hade sagt.

Om jag ska blicka framåt tänker jag inte sälla mig till skaran som utropar att 2012 kommer bli Året. Inte för att vara pessimistisk utan för att jag vet att även 2012 kommer bjuda på prövningar. Fast självklart kommer underbara saker också ske! Det börjar redan nu när vi ska köra första flyttlasten till min nya lägenhet. Min lägenhet.
Livet i resväska är äntligen över. Jag kan tänka mig sämre starter på 2012.

När bomben briserar

2012-01-01T11:33:00.004+01:00

Min nyårsafton var ömsom fin, ömsom fruktansvärd. Drack champagne och bubblade i kapp med den. Tänkte på våra saknade vänner och fick ont i hjärtat. Var bäst i ett nyhets- och musikquiz och gladde mig över vinsten. Bröt ihop. Blev tröstad i en varm famn och kände tacksamhet för det jag har, trots allt.
Ömsom fint, ömsom fruktansvärt.

Jag är inte den som ger nyårslöften men skulle jag konstruera ett vore det att pysa ut lite mer. Det är för jobbigt när bomben briserar.

Gott nytt 2012!

2011-12-31T17:06:00.007+01:00

Visste ni att det är nyårsafton i kväll? Jag påpekar det bara för att jag knappt hängt med på det själv. Förvisso jagade jag en nyårsstass förra veckan, väl medveten om den förestående firandet. Men efter att jag jagad mig fördärvad efter något som skulle förvandla mig till en fjällig fisk på väg till disco och insett att ena halvan av befolkningen redan köpt allt som skulle kunna förvandla mig till en fjällig fisk på väg till disco gav jag upp... Och sedan lämnade jag alla nyårsförberedelser därhän. (Skönt att vara bjuden på fest vid sådana tillfällen!)

Nu firar jag nyårsafton i julklänningen istället och har pimpat ansiktet med strasstenar (vilket tydligen är en fjortisgrej, fick jag höra). Champagnen är sprättad redan - såklart!

Ha en fantastisk kväll och gott nytt år till er!

... vi hörs i början av nästa år!

Såhär såg jag ut på 2010 års sista dag.
För exakt ett år sedan alltså.

Sista dagarna i paradiset

2011-12-29T22:03:00.007+01:00

Sanur. Så hette sista anhalten på vår Indonesien-resa. Sanur. Snore. Öknamnet gjorde verkligen stället rättvisa. Jag har egentligen inget att säga om stället förutom att om ni är sugen på att åka till Bali - undvik Sanur! Inte för att det var hemskt. Absolut inte. Men om man är sugen på ett sånt ställe kan man lika gärna åka till Alanya, med kortare flygtid och till ett billigare pris. Sanur är verkligen en utpräglad turistort där vi fördrev de sista dagarna med att hänga på stranden och ta spa-behandlingar för inga pengar alls.

Hon vi bodde hos hade en exceptionellt läskig röst. Det var åtminstone spännande.

Avokadomilkshake - det MÅSTE ni däremot testa om ni får chansen!
Likaså ölen Storm som tillverkas i ett brittiskt bryggeri på Bali. Golden ale var absolut godast.

Strålande jul

2011-12-28T20:59:00.010+01:00

Så var glada julen slut, den försvann minsann lika fort som den anlände. Kanske beror det på att jag hade julfixat minimalt innan själva aftonen?

I veckan arbetar jag dag för första gången på tre månader och min stackars sargade julkropp var sannerligen helt förstörd när den kravlade sig upp tidigt, tidigt igår morse. Men eftersom det är en tråkig historia att förtälja kör vi lite julbilder istället, va? För att sätta punkt för denna ljuva högtid liksom.

Vi tog som sagt en lång och stärkande promenad under julaftonen.
Stannade till vid älven där vinden blåste friskt för att posa en aning.
Lisa blev ett enda fladder på varje bild.
Sötnosarna bänkade framför Kalle + Kalle.
På kvällskvisten kom en medioker tomte förbi. Jag listade direkt ut vem det var! Nästa gång får farsgubben kanske testa det där med att "köpa tidningen"... (Ja, mitt tomtekrav står kvar!)
Berit var förstås också med och mös!
På juldagen käkade vi middag hos mamma innan det bar iväg till hotellet och hemvändarfest. (Anledningen till att det ser ut som jag käkat blåbär stavas lila läppstift. Torkade dock bort det då kombon baddräkt och Halloweenläppar tenderade att bli lite too much. Även för en sån som mig som gillar när saker och ting är just too much.)

Efter en mysig afton

2011-12-25T00:48:00.004+01:00

Jag är så äckligt mätt. Mitt matintag under julaftonen har mest liknat hetsätning. Vill inte ens tänka på hur min kropp hade mått om vi inte tagit den där två timmar långa promenaden tidigare idag.
Sjukt mysigt att vara ute och vandra i vinterlandet förresten, med lagom kall kyla som bet fast i kinderna och vackert rosa himmel.

Klappar har jag också fått, trots att jag hade avsagt mig sådana i år. Ska dock erkännas att jag blev väldigt glad över att finna paket med mitt namn på under granen. Och i år var mängden mer rimlig än tidigare år. Är det ett tecken på att jag börjar bli vuxen som tycker så?

Bäst av allt har såklart varit sällskapet. Falsksång, kortspel och avslappnat julhäng tillsammans - det är inte att förakta. Ja, min julafton har faktiskt varit lika underbar som jag är mätt. Äckligt underbar, med andra ord.

God fortsättning!

Som ett barn dagen innan julafton

2011-12-23T17:52:00.001+01:00

Har under hela veckan varit så stolt över att jag hunnit med både arbete och allt julfix. Effektiviteten personifierad - det är jag det. Sedan slog det mig att i princip alla jobbar och gör jul parallellt. Sådana insikter tar verkligen ner en på jorden. Kraschlandning.

Fast olikt många andra har jag inte gått på julledighet ännu. Slutar 22.30 i kväll och ska då försöka skrapa ihop några timmars sömn innan det bär av mot inlandet tidigt, tidigt i morgon bitti. Det där med att sova kan det dock bli sisådär med då jag är lika förväntansfull inför julafton som ett barn. Kan knappt bärga mig inför morgondagen!

God jul på er, så länge.

Rock'n'roll in a pair of shoes

2011-12-19T22:57:00.004+01:00

Alltså, dessa skor - om ni tillåter uttrycket - gör mig smått våt. Skulle inte förvåna mig om det står "Anna" skrivet under sulan. Fast varför måste de vara slutsålda överallt?

Ber om ursäkt för att jag staplar produktinlägg på varandra just nu, men jag antar att det är okej under dessa önsketider?

Nusa Lembongan

2011-12-19T17:19:00.009+01:00

Jag börjar närma mig slutet på sammanfattningen från vår resa och det fyller mig med ett lättare vemod. Att blicka tillbaka, förmedla en promille av det vi upplevde, lägga upp bilder får mig att befinna mig i Indonesien mentalt för en stund. Förhoppningsvis dröjer det inte speciellt länge innan jag drar ut på en resa igen. Och då ingen charter, för det kommer jag nog ha svårt med i framtiden.

Nåväl.
Efter Kuta, Lombok reste vi tillbaka till Bali igen. Avståndet mellan öarna är endast en fyra timmar lång resa med en skitig slow-ferry, förresten. Vårt mål var ön (utanför ön) Nusa Lembongan men innan vi reste dit övernattade vi i Sanur.

Lembongan var i alla fall gravt överskattat i mitt tycke. Eller så var det bara jag som målat upp en bild om att det skulle vara mycket bättre än det var. Olikt de flesta andra ställen vi besökte var stränderna inte vidsträckta utan mer utpytsade runt ön. Vi besökte både Dream Beach och Mushroom Beach och de var trevliga ställen, men inte mer. Hade tänkt passa på att surfa en sista gång på Lembongan men det var tydligen inte säsong. Tråkigt.

Helt fantastisk var däremot dykningen runt ön! Korallreven var mer magiska än vilken jävla svamp som helst och fiskarna var roliga. Skulle väldigt gärna åka tillbaka till Lembongan igen enbart för dykningens skull (med förhoppningen om att se mola molas, vilket det inte var säsong för när vi dök).

Märker att vi fotade mindre och mindre för varje ställen vi besökte. Här är dock ett axplock utifrån min skrala bildsamling från Lembongan:

Den sista skymt vi fick från Lombok. Bye bye, fina ön.
Vi kände oss som några luffare där vi låg på färjan. Fast med en ryggsäck som huvudkudde var det nästan bekvämt!
Bänkade på nästa båt mellan Sanur och Lembongan.
Utsikt från vår balkong. Älskade verkligen solnedgångarna på Bali.
Vår kompis Lennart satt uppe i vårt tak och surrade med oss varje kväll.
Trött men glad efter en mäktig dyktur.
Lågvatten på morgonkvisten.
Normal vattennivå på eftermiddagen.

Spelade in en liten film för att visa hur ett typiskt boende kunde se ut. Lagom otillrättalagt sådär.

Bara en sak till...

2011-12-19T13:14:00.003+01:00

Kära tomten.
Jag har varit mycket snäll i år. Åtminstone vill jag tro det. Åtminstone vill jag tro att jag varit så pass snäll att jag förtjänar denna rock:

Den är förvisso ganska dyr men jag är säker på att den har en lägre tillverkningskostnad i din tomteverkstad.

Hälsningar med hopp om att finna denna tingest under granen,

Anna, 22 år.

Musik som räddar liv

2011-12-16T12:42:00.004+01:00

Eftersom jag jobbar kväll i veckan, och är ledig när alla andra arbetar/går i skolan, har jag mest umgåtts med Musikhjälpen hela veckan. Mycket bra sällskap, måste jag säga! Blir ständigt varm i hjärtat av alla fina människor som engagerar sig. Själv fick jag tummen ur först idag med att önska en låt - det blir till att öka önskefrekvensen i helgen.

Min första önskelåt var Snuff med Slipknot. Vilken/vilka låtar har du önskat?
(HÄR kan du läsa mer om hur du bidrar till insamlingen för alla flickors rätt att gå i skolan.)

Om jag måste önska mig nåt så...

2011-12-15T23:29:00.008+01:00

I år har jag avsagt mig det här med julklappar. Har för många prylar och för lite lägenhet att förvara de i, om vi säger så. Känns onödigt att packa ner ytterligare saker i lådor och stuva ner i ett förråd.

Fast om någon skulle vilja gå emot min vilja och ändå köpa något har jag förstås tänkt ut en önskelista. Min kortaste sådan, någonsin:

Moroccan Oil
Äta djur av Jonathan Safran Foer
Ad Long från Jeffrey Campbell, storlek 38
En skiddress, eller rättare sagt pengar öronmärkta för detta ändamål. Jag vill nog bestämma själv hur jag ska se ut i backarna i vinter.

Kuta - the Quiet Place

2011-12-14T13:04:00.015+01:00

Efter Gili Trawangan tog vi vårt pick och pack ner till södra Lombok och staden Kuta. Då Kuta, Bali är en stimmig turistdestination är Kuta, Lombok dess stillsamma kusin. Då gatorna i Kuta, Bali myllrar av människor strör vattenbufflar fram efter Kuta, Lomboks gator.
Ja, ni fattar: Det var en avslappnad plats att komma till.

Andra dagen gick vi ner till stranden, där vi var helt ensamma. Helt ensamma, tills de där jäkla armbandsbarnen dök upp... Eftersom det rådde lågsäsong hopades alla försäljare kring oss få västerlänningar som ändå fanns där. Jag hade ett tag nio (!) ungar i en ring runt omkring mig som skrek i munnen på varandra att jag skulle köpa ett armband av just hon/han. Väldigt störande men vi kunde leva med det.

På Kuta hade vi även turen att stöta på Sean och Joni. Under andra kvällen gick vi till en restaurang som - trots att den rekommenderades i Rough Guide (ingen Lonely Planet-bok här inte!) - var helt tom. Efter ett tag stegade det dock in två kanadensiska snubbar som bjöd över oss till vårt bord. Efter det hängde vi varje kväll på de få barerna som fanns. Under en utav kvällarna satt vi tillsammans med 15 andra från bland annat Australien och Nederländerna och spelade imaginär pingpong... Så himla kul!

Andra saker vi testade på Lombok var surfing (vilket jag skrivit om HÄR) och mopedkörning. Om ni är sugna på att åka till Kuta kan jag varmt rekommendera att hyra en moped. Omgivningen är så vacker att ord inte kan beskriva dess skönhet - och inte heller går det att fånga på bild. Det var något frustrerande att knäppa av en bild och sedan konstatera att jag inte kunde fånga det jag såg med ögonen på ett bra sätt.

Söta vid första anblicken men ack så irriterande.

Som 15 år på nytt!
Jag kommer aldrig mer att klaga på dåliga vägar här hemma... Kan tilläggas att detta var en av de bättre sträckorna.

Moderna arbetsredskap - jajjamen!

Jag lyckades leverera en emofashionbloggerpose... De' ni!

Utsikten från en restaurang vi stannade till vid på vår mopedutflykt. De serverade för övrigt ekologisk, ruskigt god mat!

Vi unnade oss att bo på hotell på Kuta. 100 kronor per natt kändes ganska överkomligt...

This is Halloween

2011-12-14T11:48:00.006+01:00

I fredags när jag var inne på Lindex i Lycksele kommenterade tjejen i kassan den outfit jag bar på Halloween. Hon hade sett en bild och tyckte den var "klockren" (jag tror det var hennes ordval?). Då slog det mig att jag inte hann lägga ut några bilder från Halloween innan jag drog till Bali!

Skam vore det ju att beröva er det, med tanke på hur kul vi hade spökat ut oss. Vid närmare eftertanke hade vi nog bäst kostymer på hela Corona - om jag nu får vara extremt, jäkla partisk för en stund.
Ser ni vad/vilka vi ska föreställa?

Totalt jävla mörker

2011-12-12T13:22:00.002+01:00

Det är minst sagt frustrerande att försöka hitta en lägenhet i Umeå. Jag har bara sökt aktivt en vecka och det är på tok för tidigt att tappa tålamodet, men ändå... Jag vill ha ett boende nu, nu, NU!
Gjorde en intresseanmälan på en schysst tvåa förra måndagen. Då den fortfarande ligger ute på nätet för beskådan ringde jag upp hyresvärden idag för att höra hur läget ser ut. 400 sökande. Vilket mörker.

Nu lägger jag dock det lönlösa letandet åt sidan för att hänge mig åt något jag inte gjort på 1,5 månad: Jobba! Back to reality!

Vidare till Gili T

2011-12-12T11:19:00.011+01:00

När vi slutligen lyckades slita oss från Ubud bar det av till Balis granne Lombok. Första anhalt: Gili Trawangan, en av tre paradisöar norr om provinsen. Trots att huvudstråket på Gili T kantas av barer som bjuder ut "bloody, fucking fresh magic mushrooms" till försäljning var det en ljuvlig plats att besöka. Hela ön inramas av turkost vatten och vita stränder. Det finns inte en bil eller moped i sikte: Orkar man inte ta sig fram för egen maskin är det hästdroskor som gäller. De blodtörstiga hundarna vi stötte på om kvällarna på Bali var utbytta mot söta, små katter som inte var främmande för att smita in i vårt rum när helst de fick chansen. Barerna var förresten bara öppna måndagar, onsdagar och fredagar - resterande veckodagar var så kallade quiet days.

Mesta delen av vår tid på ön spenderade vi på Gili Divers för att ta dykcert. Mellan klockan 8 och 18 pluggade vi teori, tränade diving skills och dök ner till 18 meter i havet. Jag som aldrig trodde att jag frivilligt skulle kliva upp vid 6-snåret på en semester för att läsa en handbok fick motsatsen bevisad för mig. Trots att det var långa, uttröttande dagar hade vi så jäkla kul! Att vår grupp - bestående av två andra svenskar förutom jag och Lisa - var grym förvärrade ju inte heller dagarna.

Med anledningen av att dykningen upptog så mycket tid har jag väldigt lite bilder från Gili. Här är dock några som jag lyckades skrapa ihop därifrån:

Vi tog färjan från Padangbai och vulkanen Gunung Anung var det sista vi såg av Bali.
Dagens första Bintang-leverans!
En kväll gjorde Lisa en upptäckt i vårt rum: "Anna, det är kön på väggarna!"

Ett halvt sekel

2011-12-11T16:12:00.007+01:00

I fredags fyllde min kära mami tant (för visst är 50 den officiella tantåldern?) och helgen har därmed ägnats åt att fira henne. Fredagen blev en orgie i smörgåstårtsätning och socialiserande med de som uppvaktade födelsedagsbarnet, medan gårdagen blev en enda lång överraskningen för mamma. Vi tog först med henne ut till bushen för att åka hundspann och därefter invaderade vi spa. Le grand final på överraskningen var en stor middag/fest. Jag är ganska säker på att mamma uppskattade det hela.

Micke lyckades fånga tre generationer Hallgrenskvinnor på en och samma bild: Jag, syrran, mamma och min coola mormor.

Taggade grabbar!

Avundsjuk donna.

Vi ungdomar bildade på eget bevåg ett barnbord på festen. Och jag bar för övrigt en helt fantastisk klänning...

I am my hair!

2011-12-08T11:32:00.003+01:00

Sedan tisdagens 3,5 timmar långa frisör-session är jag återigen redhead. Två månader lyckades jag hålla mig ifrån denna hårfärg - varför föddes jag egentligen som blondin?

Behöver jag ens påpeka att jag är mer än nöjd..?

Den här rytmen vill bara ha min kropp

2011-12-08T10:39:00.006+01:00

En bra grej med att komma hem till kalla Svedala igen är att jag lättare kan uppdatera mig på ny musik. På Bali och Lombok var de väldigt förtjusta i Bob Marley, Bruno Mars och Justin Bieber, så ur ett rent musikaliskt perspektiv var det ingen toppenresa...

Blev väldigt lycklig när jag kom hem och möttes av låten nedan. Skånska klingar aldrig lika vackert som i en bob hund-sång.

Klicka på bilden för att öppna låten i Spotify. HÄR hittar du videon.

Underbara Ubud, del 2

2011-12-07T16:17:00.002+01:00

När det var som allra varmast i Ubud gjorde vi en vandring kring byn Pejeng och en annan som jag inte minns namnet på. Efter någon timmes promenad vek vi av från vägen för att gå över risfält och genom skogar.
Vandringen bjöd på många, långa upp- och nedförsbackar men vi lyckades ändå hålla Philips tempo. Hade ju varit pinsamt om en 60-åring drog ifrån oss.
Det var efter vandringen jag insjuknade. Tvingade ändå iväg mig på Kecak, vilket var ett sådär smart beslut. Det är svårt att riktigt njuta av elddans när det känns som att man själv håller på brinna upp.
Ubud är känd för sin konst och hantverk. Förutom klassiska tavlor fanns det en del street art att vila ögonen på.
Såhär såg gården ut där vi bodde. Med tanke på "djungeln" som omgav vårt boende kanske det inte är så konstigt att vi fick påhälsningar av ormar och grodor i vårt rum...

Trädgården sett från vår altan.
Vi passerade Bawas (Bali Animal Welfare Association) kontor flera gånger under vår tid i Ubud. En dag kunde jag inte låta bli att gå in och fråga om vi fick hälsa på alla söta hundar - och de fick vi.
Ja, ni ser ju själva hur lycklig jag var när jag fick leka med valparna. Att jag var indränkt i hundpiss när jag gick därifrån rörde mig inte i ryggen (kanske för att jag hade lånat Lisas klänning dagen till ära?).
Ngurah som vi bodde hos var jätteledsen när vi lämnade Ubud (kanske därför han ser så allvarlig ut på bilden?). Under veckan vi bodde hos honom hann vi snacka ganska mycket och han var minsann en mycket trevlig karl!

Underbara Ubud

2011-12-07T12:28:00.001+01:00

Andra anhalten på vår resa blev Ubud - staden jag kom att älska omgående. Visst var den likt Kuta väldigt kommersielliserad, men tar man sig bara utanför huvudgatorna finns det fantastisk natur att upptäcka. Dessutom träffade vi flera intressanta människor, varav engelsmannen Philip som bott i Ubud i fyra år blev vår bästis på plats. Hans brittiska charm och hjälpsamma sätt gjorde det skitsamma att han var nästan 40 år äldre än oss...

Under vår andra dag i Ubud vandrade vi ner till Monkey Forest, Ubuds kanske mest kända turistattraktion.
Som namnet vittnar om kryllade skogen av apor, närmare bestämt makaker. Jag fick god lust att sno alla apbebisar från sina mammor och ta med de hem!
Lisa blev alla apors vän men mig tycktes de ha någonting otalt med. Ni kan läsa mer om det HÄR.
När vi var mätta på apsällskap vandrade vi vidare till Nyuhkuning. Den här vägsträckan var förtjusande.
Som jag skrivit om tidigare fick vi uppsöka sjukvården varsin gång. Dokter Gigi I Wyn. Nik Arsana hjälpte Lisa med hennes fruktansvärda tandvärk.
Efter tandläkarbesöket kastade vi oss på cykeln och trampade upp till Tegallalang för att spana in storslagna risfält. Terassodlingarna såg nästan overkliga ut!
En kväll hade vi denna spiderfrog på besök i vårt rum. Vad som inte framgår av bilden är att grodan sitter ungefär tre meter upp på väggen - freaky!
Korna stod däremot stadigt på backen (ni trodde väl inte att jag skulle komma hem från Bali utan en kobild..?).
Vi hade hört talas om att det skulle finnas ett fränt vattenfall i närheten av Ubud så vi tog cyklarna för att finna det. Tror dock inte att det var just detta alla pratade om men vad tusan! Det blev en härlig utflykt i alla fall.
Det var ju nästan som att trampa genom Umeå, bara det att björkarna var utbytt mot kokospalmer...
Detta mina damer och herrar misstänker jag är källan till mina magproblem: En balinesisk vägkrog. Jag måste dock understryka att jag inte åt av grisen.

Det kommer med bilder från Ubud men i ett annat inlägg. Blir så otroligt långt annars!

23.

2011-12-07T09:13:00.006+01:00

Dagens datum påminner mig om hur jävla orättvis världen är, samtidigt som det väcker liv i glada minnen och får mig att rikta tacksamma tankar uppåt.
Idag skulle himlens vackraste ängel fylla 23 år.

Första anhalten: Kuta, Bali

2011-12-06T19:36:00.003+01:00

Har tänkt börja sammanfatta vår resa men det är knepigt nu när jag befinner mig 1000 mil och 40 grader från Indonesien. Plötsligt känns allting vi varit med om otroligt avlägset och svårt att göra rättvisa. Får göra så gott jag kan och hoppas att jag förmedlar åtminstone en gnutta av våra upplevelser!

Kvällen den 2 november landade vi på Ngurah Rai i Bali. Första anhalten på vår resa blev Kuta, kanske den mest kända turistorten på ön. I efterhand har jag kommit fram till att staden är en av dem jag tyckt minst om, just på grund av att allt var så kommersiellt. Fast visst hade Kuta sina ljusa sidor också. Stranden var helt fantastisk, till synes oändlig och med utmärkt nybörjarsurfing. HÄR har jag skrivit om mitt första möte med vågorna på en surfbräda.

Det blev dock bara tre hela dagar för oss i Kuta. Såhär såg våra dagar ut på ett ungefär:

Bali Bombing Memorial
Indonesiskt mått.

Vad hände med håret?

2011-12-06T09:58:00.004+01:00

Innan jag reste iväg såg jag till att byta hårfärg. Mitt älskade, röda barr fick se sig besegrat av en mer alldaglig brun färg, för att jag inte ville komma hem med rosa hår.

Och visst slapp jag spatsera runt i Indonesien med Barbiefärgad man. Däremot blektes håret till en svårdefinierbar rödblond nyans. Hur mörkbrunt kan förvandlas till blont på en månad har jag ingen aning om, men det jag vet är att det är dags för ett frisörbesök. Vilken tur att jag fick tid för renovering redan idag!

Sliten, men hemma.

2011-12-04T00:41:00.007+01:00

Pratade i telefon med min före detta chef lite tidigare. "Hur är det idag då?" frågade han. "Hemresan och den här jävla tidsskillnaden har fuckat upp min hjärna totalt", svarade jag och mina illa valda ord vittnade om sanningen i påståendet.

Hur det känns annars att vara hemma? Kallt, konstigt och faktiskt väldigt härligt. Bara en sån sak att jag fritt kan använda mig av åäö är ju helt fantastiskt!
Åöäöåöäåäööäöäöäöäöåååöä.

Håhåjaja, vad jag kommer överösa er med bilder framöver säger jag bara. Men inte nu! Ska viga resten av natten till att åtminstone försöka sova jetlaggen av mig.

Vi narmar oss slutet

2011-11-30T10:49:00.004+01:00

Sa aterstar bara ett dygn av var fantastiska resa. Skumt. Nar vi anlande till Bali for fyra veckor sedan kandes det som att vi skulle vara har i en evighet. Lyckligtvis har dock inte tiden bara svischat forbi. Kanske for att vi har fyllt manaden med en massa aktiviteter och forsokt ta vara pa dagarna? Och lyckligtvis kanns det inte heller sorgligt att aka hem. Vi har ju redan tagit avsked av de vi lart kanna har och Sverige borjar hagra sa smatt. Enligt SMHI behover vi ju knappt frysa nar vi kommer hem heller!

Vi gar forresten att lokalisera i Sanur just nu. Stan gar aven under namnet "Snore" i folkmun och jag forstar varfor. Finns knappt nagot att gora har forutom att hanga pa stranden eller nagon spa-anlaggning. Vi har darfor tagit seden dit vi kommit och stallt in oss pa totalt chillmode. Kanske inte helt dumt, nar allt kommer omkring.

Nagot som daremot ar at helvete dumt ar min Iphone! Igar bestamde den sig for att intrada i en evig vila vilket fick mitt sinne att koka over for en stund. Fick skyndsamt packa ner skittelefonen djupt ner i resvaskan for att inte bryta sonder den. Men da ar i alla fall medvetna om det: Nar jag val ar hemma igen kommer jag fortsatta vara okontaktbar.

Nu ska jag rusa over till vart boende pa andra sidan gatan for att gora mig i ordning for sista kvallen pa Bali. Om inte forr sa hors vi pa svensk mark - fast da inte telefonledes som sagt...

(Och som ni sakert forstatt vid det har laget overlevde vi dykningen i Lembongan. Kanske for att Lisa tomde magsacken i havet innan vi hoppade i och darmed var fiskarna redan matta nar vi dok.)

Far from home

2011-11-26T15:28:00.004+01:00

Jag paminns sannerligen dagligen om hur langt hemifran vi faktiskt befinner oss. Forutom att det inte finns nagot som helst tecken pa att det ar forsta advent i morgon springer det runt sma geckoodlor i duschen och i vart tak sitter det en rodprickig, stor salamander och for ovasen. For att inte tala om den 1,5 meter langa orm vi hade i vart rum i Ubud for tva veckor sedan! Lisa gramer sig fortfarande over att vi inte spelade in en naturfilm a la Steve Irwin nar vi jagade ut den.

Nu befinner vi oss forresten pa on Nusa Lembongan i sodra Bali. Vi kom hit vid lunchtid idag men innan dess harjade vi i Kuta, Lombok. Det var verkligen ett underbart, lugnt stalle: Det gick val sisadar 20 vattenbufflar pa varje turist. Forutom att chilla pa stranden och spana in omgivningarna fran en mopedsadel testade vi pa surfingen. Den skiljde sig valdigt mycket fran surfingen i Kuta, Bali kan jag meddela! For det forsta akte vi bat ut till surfpointen eftersom vagarna brots mitt ute pa havet. For det andra rorde det sig absolut inte om nagra "beginner waves" som vara instruktorer utlovade. De maste ha menat vagor for sjalvmordsbenagna nyborjare i sa fall...
Efter kanske tva timmars paddlande och noddyk undan andra surfare lyckades jag dock fanga forsta vagen och segerns sotma var lika stor som spaghettifaktorn i armarna. Total.

Vad har hant annars da sen sist jag skrev? Massor, kanns det som. Till exempel blev vi klara med dykcertet for en vecka sedan. I utbildningen ingick det fyra magiska dyk i Gilis skattkista till vatten vilket sannerligen gav mersmak. Darfor tanker vi dyka aven har vid Lembongan och hoppas pa att fa se mantor! Fast det kommer nog kannas lite laskigt att inte ha med sig var klippa till dykinstruktor Max... Hur ofokuserad han an ma ha varit under teoridelen var han grym under sjalva dyken!

Men vi ska gora vart yttersta for att inte sluta som fiskmat anda. Jag lovar.

Efter regn kommer solsken...

2011-11-16T13:27:00.003+01:00

Oj, sa mycket som hant sedan sist jag forfattade nagot. Kanns svart att veta var jag ska borja.

I torsdags var vi ute pa en vandring over stockar och stenar, genom skogar och risfalt, genom tva byar oster om Ubud. Som guide hade vi var nyfunna van Philip, en brittisk relik fran flower power-eran som varit bosatt i Ubud i fyra ar. Det var en lika harlig som svettig promenad pa fyra timmar men nar vi kom hem insjunknade jag plotsligt. Forst fick jag feber och muskelvark och snart kom aven den hemska diarren... Jag vet att det kan lata lustigt (kiss och bajs ar val ratt kul anda?) men jag kan intyga att det inte finns nagot lustfyllt over att tomma magsacken fyra ganger under en natt nar magen redan ar tom.
I sondagsmorse hade situationen overmannat mig och det var bara att aka ivag till Ubud Clinic. Efter en kort undersokning och en massa fragor (nar doktorn undrade om min avforing luktade "fishy" hade till och med jag svart att halla mig for skratt) konstaterade man att jag led av en helt vanlig turistmage. Fick med mig nagra mediciner och jag har borjat repa mig. Ska bli intressant att stalla mig pa vagen nar jag kommer hem och se hur mycket jag tappat i vikt. Fick hora av flera ortsbor utbrista forskrackt "vad mager du har blivit!" nar jag val vagade mig ut i sondagseftermiddag. Den tackar vi for, haha!

Egentligen skulle vi ha akt vidare fran Ubud i sondags men pa grund av radande omstandigheter styrde vi fram resan till igar. Nu ar vi i alla fall pa Gili Trawangan: En o i nordvastra Longbok. Skulle val kortfattat kunna sammanfatta det som en resebroschyrs-o: Turkost hav, vit strand, fiskar i alla mojliga farger och former som man ser bara man stoppar ner huvudet under vattenytan (med ett cyklop, forslagsvis). Det sistnamnda kommer vi utforska mer under de narmaste dagarna da vi paborjar en open water-kurs i morgon. Just imorrn kommer vi bara ha teori och dyk i en pool, men pa fredag och lordag blir det havsdyk! Som jag ser fram emot denna kurs...

Nu ska vi nog ga och stoppa nan mat i skallen. Restaurangerna har ar sjukt mysiga, de ligger intill stranden och har chill out-hornor om man vill halvligga ner och ata mot en mjuk kudde. Kanske kor pa det i kvall? Ja! Sa far det bli.

Pa sadeln mot Tegallalan

2011-11-08T16:07:00.004+01:00

I morse la vi alla vara planer at sidan av en enkel anledning: Lisas fruktansvarda tandvark. Stackarn kunde knappt sova i natt, tva ipren till trots.
Efter manga turer runt i Ubud hittade vi tillslut en "Doctor Gigi" pa en bakgata. Karl'n talade inte ett ord engelska men vi lyckades gora oss forstadda i alla fall. Efter en kort undersokning gick vi ut darifran med tre olika balinesiska droger som forhoppningsvis ska stilla inflammationen och smartan.

Darefter aterupptog vi vara planer pa att spana in risfalt. Med hjalp av varsin cykel tog vi oss upp till byn Tegallalan - en tramptur pa sisadar 1 mil rakt uppat. Beloningen av hoghojdstraningen kom nar vi fick skada de maktiga terassodlingarna. Det var allt lite vackrare an potatislandet vi hade i torpet!

Att cykla har i Bali ar forresten lite utav en konst. Forutom att hojarna vi hyrde inte var av europeiska matt (min liknade mer en barncykel) ska man halla reda pa att det ar vanstertrafik, alla mopeder som susar forbi, bilar som parkerat ute i korbanan, hal i vagen... You name it! Pa uppvagen gick det val bra da farden gick i sakta mak. Pa nedvagen nar fartvinden susade i oronen var det inte fullt lika enkelt. Men vi bemastrade det pa nagot satt samtidigt som vi hann njuta av vyerna.

Val hemma somnade jag helt utslagen till ljudet av sporegnet som smattrade pa strataket. Bali verkar kunna suga musten aven ur dem som aldrig tar en siesta dar hemma.

Om andra dagen i Ubud - alltsa igar.

2011-11-08T15:17:00.004+01:00

Vi kommer antagligen ha norra Europs mest valtranade vader nar vi kommer hem. Vi gar och gar och gar och gar och benen blir trotta men ogonen aldrig matta pa intryck. Det ar sa vackert har i Ubud. Visst finns det fula sidor ocksa men de avfardar jag lika fullt som "exotiska".

Ig[r vandrade vi ner till Monkey Forest och fick var naaaw-kvot fylld sa att det racker for hela resan. Vi sag stora makaker, sma makaker, bebismakaker (hog naaaw-faktor!), makaker som lekte, makaker som at, makaker som snodde saker av turister, makaker som hade matsex...
Tyvarr verkade aporna inte vara lika fortjusta i mig som jag var i dem. En apa bet mig langs hela armen (eller snarare nafsade. Jag blev livradd hur som.) och en annan satte sig pa min axel och slet mig i oronen. Han hann till och med dra loss ett orhange innan jag skakade av mig honom. Deras finmotorik ar det sannerligen inget fel pa.

Nar vi knarkat tillrackligt med sothet vandrade vi vidare till byn Nyuhkuning. Vagen kantades av prunkande vaxtlighet och hinduistiska statyer. Fint. Nar magen borjade kurra parkerade vi oss pa ett cafe dar jag bestallde in en efterlangtad kaffe. Bali coffee smakar i princip skit men det stillade mitt begar i alla fall.

Igar kvall blev vi forresten jagade av rabieshundar for forsta gangen. Exotiskt.

Forsta dagen i Ubud

2011-11-06T11:41:00.004+01:00

Maste tyvarr meddela att aven detta inlagg blir bildlost - finns ingen usb-port pa den har datorn. Hoppas nagon ar intresserad av varan resa anda!

Just nu sitter jag pa ett internetcafe i Ubud med vad jag tror kan vara varldens sotaste forestandarinna. Tjejen som for tillfallet har hand om stallet ar gissningsvis 6 ar men styr businessen med jarnhand! Slang dig i vaggen Blondinbella, liksom.

Hur som. Hit - till Ubud alltsa - anlande vi under formiddagen. Vi blev skjutsade fran Kuta av en riktig knappis. Forutom att han forsokte lura oss pa pengar pa alla mojliga satt trodde karln pa enhorningar. Han blev uppriktigt forvanad och lite forkrossad nar Lisa forklarade att unicorns bara ar ett sagovasen! I borjan av farden trodde jag att han var hog men snart insag jag att han bara var utan hjarnceller. Stackars manniska.

Vi har inte sett sa jattemycket av staden hittills eftersom att en valdig regnskur bryskt avbrot vart strosande tidigare idag. Men av det jag sett kan jag tala om att det ar jattefint! Vi hittade genast ett schysst boende. Nybyggt rum i ett terrasshus. "Djungel" som narmaste granne. Valdiga fjarilar som flyger omkring, hons som spratter runt omkring och en massa sota hundar (obs! Ej rabiessmittade). Gatorna kantas av vaxtlighet och hinduistiska byggnadsverk och runt bara nagra meter fran var boning kan man kaka en maltid for 8 kronor. Behover jag saga mer?
Planerna for var vistelse har ar att vandra runt. Se Monkey forest, soluppgangen i bergen och insupa lite kultur.

Dagen efter jag bloggade sist fick jag forresten igen for att jag skrot om mina surfingskills. Vagorna var lite val haftiga for nyborjare och det forsta som hande var att jag fick bradan i huvudet. Efterfoljande forsok orsakade skrapmarken pa skinkorna och nu ser det ut som att jag har bristningar over hela rumpan.
Darfor slickade jag saren igar (sista dagen pa Kuta) och parkerade mig istallet i en solstol under eftermiddagen.

Hjalp, jag insag just att jag skrivit en smarre roman ovan. Bast att satta punkt och betala lilltjejen innan hon tar mig i orat. Nu vet ni i alla fall att vi har det ofortjant bra! Saknar dock alla dar hemma - MYCKET.

Ta hand om er sa hors vi!

Catch a wave

2011-11-03T15:20:00.004+01:00

I morse nar vi vaknade till for forsta gangen pa Bali var det mulet. Kanske lika bra, tyckte vi med vara hostacklimatiserade kroppar. Medan vi at frukost gjorde dock den stora solen entre. Och som jag har svettats sedan dess! Nagon exakt temperatur kan jag inte rapportera om. Fast med tanke pa att det var 28 grader nar vi anlande vid 21-tiden igar visade sakerligen termometern pa en sisadar 35-40.

Fastan vi bara befunnit oss har i Kuta i ganska exakt ett dygn kanns det som att vi hunnit med mycket. Vi har traffat roliga manniskor, fatt en massa nya intryck och haft hjartat i halsgropen tusentals ganger pa grund av de dar javla mopedisterna. En vacker dag (kanske redan i morgon?) ar det jag som lagger ut en spikmatta pa en val vald vag.

Bast hittills har sjalvklart varit surfingen. Syrran och jag tog var forsta lektion i eftermiddags. Redan pa andra forsoket fangade jag min forsta vag! Blev faktiskt forvanad over min talang (nu nar vi inte befinner oss i Sverige lamnar jag jante darhan...). Lisa gjorde till en borjan flera fina stortdykningar. Nar hon tillslut insag att hon akte med fel fot fram och bytte lyckades hon daremot hur bra som helst. Nu ska vi fortsatta rida pa vagorna pa egen hand. Aterstar att se om vi orkar gora det redan i morgon - allt paddlande pa bradan gor sig redan pamint i armar och ryggslut...

Forhoppningsvis kan jag aterkomma med bilder inom en snar framtid. Nu ska jag dock kopiera en av Lisas stortdykningar men denna gang rakt ner i sangen. Ar lite latt morbultad efter flygresan och dagens strapatser.

(Ni far forresten ursakta for avsaknaden av alfabetets tre sista bokstaver. Hoppas ni kan tyda mitt chiffer anda.)

Snart åker vi!

2011-11-01T00:09:00.003+01:00

Det var länge sedan jag gav ett livstecken ifrån mig här, har haft fullt upp med Baliförberedelser!

... Fast där ljög jag. I vanlig ordning sköt jag upp allt till det sista och därmed har det varit gasen i botten i dag för att bli resklar. Under dagen har jag, förutom stressen, också tampats med min vimmelkantighet över att vi ska fara. Fick nästan hålla för munnen när jag drog runt på stan för att inte utstöta högljudda iiih:n.
Tror det var först i dag det faktiskt gick upp för mig att vi ska göra denna resa.

Farsgubben hade förresten en önskan om att jag skulle skapa en resedagbok, vilket jag var nära på att göra tills jag insåg att jag faktiskt kan skildra resan här på bloggen. Det återstår att se hur mycket det blir av den varan men några livstecken har jag för avsikt att avge även under november.

Vi hörs när vi hörs helt enkelt!

Nästan avslöjad

2011-10-27T00:13:00.005+02:00

Denna rubrik fångade VD:s intresse när hon kollade igenom Aftonbladets webbplats för en stund sedan. Tur för mig att det var en Plustjänst. Jävligt tur...

Förnedrings-tv

2011-10-26T23:03:00.004+02:00

Ännu en gång har jag ställt upp på att bli förnedrad i VK:s webb-tv. Kolla bara HÄR. Redan tre sekunder in i klippet står det klart varför jag inte passar in i tv-mediet...

Fast jag kan faktiskt agera professionellt! Att grodorna hoppade ur munnen på mig vid inspelningstillfället berodde bara på att tävlingsinstinkten kickade in. Jag lovar.

Att fånga dagen, tror jag det brukar kallas

2011-10-25T23:17:00.004+02:00

Om en vecka åker vi till Bali. Helt sjukt (kul!). Listan på allt som ska göras, inhandlas och läsas på växer men det går trögt att beta av den. Kanske beror handlingsförlamningen på att jag inte fattat att vi ska iväg? I morgon ska jag höja takten i alla fall.

Folk jag berättat för att vi ska iväg tycker att jag är värd det. Till en början var jag osäker - är det verkligen en god idé att ta en månads semester när jag inte har ett fast jobb? Fast så bestämde jag mig för att jag förtjänar det.
För exakt ett år sedan var jag ett mentalt kolli som absolut inte trodde att jag skulle orka ta min examen. Men jag klarade det och har till och med jobbat (i princip) oavbrutet sedan dess. Nu är det dags för mig slappna av för en stund, och framför allt att unna mig ett litet äventyr.

Livet är nu. Det gäller att ta vara på det.
(Det må vara världens mest använda klyscha men det finns ett gott skäl till det).

Snart kommer nog Anna Skipper på besök

2011-10-24T00:44:00.004+02:00

Jag har storslagna planera för veckan som kommer! Till exempel ska jag sätta mig själv på en chipsdetox. Helgens diet har bestått av en liter yoghurt och ett halvt kilo chips (ja, jag är allvarlig). Plus en paj och fiskgratäng, båda tillagade av kocken Findus.

Vid närmare eftertanke borde jag istället prioritera att laga mat. Så får det bli.

I need some fine wine and you, you need to be nicer

2011-10-22T23:29:00.001+02:00

I kväll förde jobbet mig till universitetets årshögtid. Kände mig redigt missanpassad där i Dr Martens och skitiga jeans bland alla frasiga långklänningar och dyra frackar. Missanpassad, men inte obekväm. Hade nog känt mig väldigt besvärad om jag hade följt klädkoden.

Väl hemkommen från jobbet kände jag en väldig lust att gå ut och ta ett glas. Min desperata förfråga om sällskap på Facebook hörsammades dock inte och därför sitter jag och kollar Allt för min syster istället. Med tanke på att jag kämpar för att hålla mig vaken kanske det var lika att bra ingen ville dricka vin med mig...

Det här med social kompetens har inte nått vissa...

2011-10-22T00:06:00.003+02:00

Bara en sista tanke innan jag knyter mig: Vad är det med ungar och deras att vilja slita av mig kläderna? Är det inte bikinitrosor som rycks ner till genanta höjder på stranden är bröst som ska blottas. När jag besökte Hannes och Anja i torsdags tog deras minsting tag i min tröja och rev ner den till naveln.

Just där och då skickade jag en tacksam tanke till VD som proklamerat vikten av att använda BH.

Jag vill bada i champagne

2011-10-21T23:18:00.003+02:00

För att hämta mig från att ha konstant socialiserat sedan i onsdags spenderar jag fredagskvällen i min ensamhet. Jag har skämts framför Idol (vad är det för sopgäng de skramlat ihop i år?) och tryckt chips. Blev dock lite av den sistnämnda varan då jag fortfarande är ruskigt mätt efter lunchen (???).

Det har med andra ord varit snudd på en idealisk fredagskväll, förutom att jag hade önskat en champagneflaska vid min sida. Tänk bara att skjuta iväg korken så att det blir ett märke i taket, ta skydd för ögonen och sedan känna de dyrbara bubblorna kittla i halsen...
Konstig grej att känna sug efter under en fredagskväll, men sån är jag: Lyxlirare.

Man måste passa på

2011-10-21T11:04:00.004+02:00

Givetvis hann jag med långt mer än att fota ankor igår. Som att luncha med mamma, träffa Tina, hänga med brorsan, trycka tacos hos pappa, hälsa på mormor och umgås med farmor och Pelle. Det gäller att hinna träffa alla när jag befinner mig i Lycksele eftersom jag inte vet när jag kommer hit nästa gång.

Idag har jag dock bara planerat in att luncha med Sandra. Åker tillbaka till Umeå i eftermiddag och då vankas det jobb för en vecka framöver!

Tvingade mamma att ta några kort på mig igår. Det är jobbigt att vara linslus när jag samtidigt är den i min bekantskapskrets som fotar mest.

the F-word

2011-10-20T23:53:00.002+02:00

Att gå in på Facebook är som att utsättas för en bajsattack. Jag stör mig nästintill dagligen på skit som vissa ger uttryck för, men jag oftast försöker lägga band på mig själv och bara scrolla vidare. Idag när en av mina fb-polare gjorde det gällande att han hatade feminister för att [de] är några posers om dom hatar män så är det okey om en kille hatar en kvinnor är det lagbrott och ojämnställt, kanske skulle sluta kasta sten i glashus kunde jag däremot inte vara tyst.

Efter några kommentarsutbyten kom det fram att mannen ifråga tyckte att begreppet feminism var överflödigt och onödigt. Det räcker att kalla det medmänskligt att vilja ha en jämställt samhälle, menade han. Och ja, det kan jag väl hålla med om till viss del. Det här med att sätta "rätt" etikett är ju inte den essentiella.

Ändå blir jag arg över detta förakt mot själva ordet "feminist". Många är de gånger jag har hört folk säga, likt mannen ovan, "jag är för jämställdhet men jag vill inte kalla mig feminist för det har sån negativ klang". Varför det? Antagligen för att ordet är ett kvinnligt grammatiskt genus. Och trots att de flesta påstår sig vilja leva i ett "medmänskligt" samhälle är det ännu inte lika roligt att förknippas med det feminina som det maskulina. Borde det inte vara dags att känna sig tillfreds med ordet i samband med att man utger sig för att vara för kvinnors och mäns lika värde?

Kognitiv beteendeterapi

2011-10-20T23:13:00.006+02:00

Någon kanske undrar vad jag ägnat mig åt idag? Som den fågelfobiker jag är spenderade jag en stund nere i Djupskolavan för att fota gräsänder. De är ju trots allt inte lika farliga som duvor och måsar! När någon av pippifåglarna närmade sig blev det däremot lite nervöst och svårt att koncentrera sig på fotograferandet. Jag föredrar att hålla den stora skräcken på mer än en picklängds avstånd.

En känslosam dag

2011-10-20T00:08:00.006+02:00

Så har årsdagen kommit till sin ände. Det har varit en emotionellt laddad dag då jag givit mig tid till eftertanke och att känna. Samtidigt som det är påfrestande att minnas tillbaka är det även skönt att tillåta sig att sörja. Ett gott skratt sägs förlänga livet, men hur skulle vi kunna uppskatta det goda skrattet om det inte blandas upp med lite tårar emellanåt?

Likt samma tid förra året har jag blivit överöst med kärlek och omtanke via sms och Facebook. Likt då blir jag helt varm över att människor tänker på mig.
Tack alla fina! Verkligen. Tack.

Ett år av sorg och saknad

2011-10-19T12:57:00.002+02:00

Idag har ett år passerat sedan vad jag har kommit att kalla Den värsta dagen. En bilolycka, ett ögonblicksverk, ryckte Johan ifrån oss. Efter sig lämnade han en tillvaro kantad av sorg och saknad.

Minnena från tisdagskvällen den 19 oktober 2010 är fortfarande knivskarpa. Jag minns hur jag satt uppkurad i fåtöljen, streamade skräp-tv, när första samtalet kom från min bror. "Har du hört något från Johan?". Jag minns paniken som följde, hur den växte sig allt starkare för varje gång jag möttes av inget svar på hans mobil. Jag minns lugnet - chocken? - som spred sig när jag tillslut fick det bekräftat: Mina värsta farhågor hade besannats.

Jag har aldrig känt mig så maktlös som den kvällen.

Tiden som följde är däremot ett enda stort töcken. Jag vet att jag ville dö själv till en början. Jag tror det är en ganska naturlig reaktion när en viktig, älskad, central person i ens liv försvinner. Men så infann sig något slags förnuft ganska snart. En insikt om att inget skulle bli bättre om jag bara gav upp. Jag var tvungen att kämpa vidare. För Johans skull. För mina anhörigas skull. För min egen skull.

Det har varit många turer under året, under resan från botten upp över ytan igen. Ibland har jag sjunkit neråt men för det mesta har det gått framåt. Även om det finns stunder när sorgen griper tag har jag hittat tillbaka till lyckan.

Saknaden efter Johan är oändlig, men de vackra minnena han gav bär jag med mig för evigt.

Mot östern

2011-10-18T18:48:00.004+02:00

Just nu rekar jag boendemarknaden. Inte i Umeå, vilket man kan tro, utan på Bali. Om två veckor flyttar jag dit!!!
Skämt åsido. Jag åker till Bali om två veckor och jag letar boende där men jag och syrran stannar bara i en månad. Resan bokade vi för två veckor sedan. Tanken med denna avstickare var till en början att jag skulle lära mig surfa. I efterhand har jag devalverat målet till att jag ska ha närkontakt med en surfbräda utan att slå mig sönder och samman.

Det känns väldigt bra att åka iväg just när vintern tar sitt grepp om Sverige. Fly kylan, mörkret, novembersörjan. Tror dock att jag inte har förstått att vi ska iväg ännu. Två veckor kvar... Det är ju snart!

Tisdagsfint

2011-10-18T11:03:00.003+02:00

Alltså den här låten...... Gripande!

Videon är väldigt vacker, dessutom.

Finn en vän

2011-10-17T14:36:00.002+02:00

Jag har lagt märke till att det är svårare att knyta nya vänskapsband efter det att jag lämnade skolbänken. Nästa naturliga plats för bonding borde ju vara ens arbetsplats. För en inhoppare likt undertecknad är det dock inte helt enkelt. Just nu arbetar jag uteslutande kvällar och helger, vilket för med sig att jag knappt träffar övriga på redaktionen.

Märk därför min lycka när jag hittade en ny vän igår i Idamari! Ni som snokat i kommentarsfälten på våra bloggar har kanske märkt våra meningsbyten men det var först igår vi träffades på riktigt, över en fika. Inte förrän vi skiljdes åt efter två koppar kaffe och två timmars prat insåg jag att vi inte mötts öga mot öga tidigare. Det borde ju vara ett gott tecken.

Du saknas vid min sida!

2011-10-15T21:03:00.003+02:00

För två år sedan lämnade min älskade "lillebror" jordelivet. Oktober månad kan verkligen detta med beröva mig fina närstående.

Och någon sa att man inte kan älska en hund högt och innerligt...

Hejdå älskade hårfärg!

2011-10-15T19:32:00.004+02:00

Igår satte jag punkt för min redhead-period och färgade över det med en mörkbrun nyans. Inte för att jag direkt ville - jag är barnsligt förtjust i rött hår! - utan för att en förestående resa med högsta sannolikhet skulle bleka barret rosa.

Det röda håret verkar dock vara lika förtjust i mig för det syns fortfarande med all tydlighet. Om än det inte framgår nedan:

Vad som däremot tycks framgå med all tydlighet är hur jäkla sliten jag är. Huvvaligen, ändå.

Gissa kroppsvätskan

2011-10-15T00:54:00.003+02:00

Har haft sån blogglust hela veckan men när jag är sjuk och allmänt eländig är det svårt att finna något att raljera kring. I ren desperation höll jag på starta en tävling med namnet "gissa kroppsvätskan". Det kommer flytande substanser ur snart alla kroppsöppningar (obs! Ovanför hakan!) så därför kunde ju vara intressant att fota något klegg och låta er försöka identifiera det....... Eller?!

Under kvällen har jag deltagit i VD:s och Jennies lilla förfest. Förstnämnda hade på sitt vanliga gulle-manér köpt några öl till mig, fast jag avstod de till förmån för alkoholfria Carlsberg. Dels för att jag jobbar ett monsterpass imorrn och vill vara fräsch men även för att jag tänkte skjutsa flickorna till stan när de blev krogsugna. Märk därför antiklimaxet när bilen vägrade starta när jag väl vallat de berusade tu ut ur lägenheten.

Vad är det man brukar säga? Shit happens when you party sober! Morr.

Bullar och buller

2011-10-13T15:11:00.003+02:00

I tisdagskväll fick jag nog av att ligga och vältra mig i självömkande. Beslutade mig därför för att ställa till med ett litet bak - blåbärsbullsbak! Smaka på ordet: Blåbärsbullar. Jag älskar bullar. Jag älskar blåbär. Match made in heaven, med andra ord.

Just nu trycker jag i mig några av bakverken tillsammans med VD. Det ackompanjerat av byggbuller från övervåningen. Som frugan just sa: "Det är sådana här ljud man torterar folk med".

Energidipp

2011-10-11T18:14:00.002+02:00

Idag orkar jag ingenting. Min aldrig övergående dyngförkylning yttrar sig numera enbart i en snorig nästa och just ett orkeslöst tillstånd. Tröttsamt är bara förnamnet.

Så istället för att uträtta viktiga ärenden har dagen spenderats i sängliggande tillstånd med ett känslospann som pendlat mellan "det är så himla synd om mig själv" och en glödgande frustration. Vid det här laget är tristessen så hög att jag känner för att springa ett varv runt Umeå. Vilket jag såklart hade gjort om jag bara orkat.

Att leka Kate Moss för en kväll

2011-10-10T12:47:00.000+02:00

Long time no see. Var i Lycksele och härjade en sväng förra veckan. Gjorde bland annat ett modelljobb, vilket är sjukt kul att skriva. Kanske kan jag lura någon att jag är Kate Moss bortadopterade (och något yngre...) tvillingsyster?

I torsdags blev jag dock i princip väckt av ett telefonsamtal från VK. De ville inte helt otippat att jag skulle komma in och jobba. Därmed fick jag kasta mig i bilen och köra tillbaka till Umeå.
Den här virusspridartiden som råder just nu är verkligen guld för en inhoppare som mig. Alltid är det någon som är för krasslig för att arbeta. Däremot är det en smula jobbigt att sjukersättaren - alltså undertecknad - också dras med en aldrig övergående dyngförkylning. Fast jag försöker bita ihop, snyta ut all grön sörja ur skallen och tänka på att i november, då får jag förhoppningsvis tillfälle att hitta friden.

Hade för avsikt av fota mer backstage under onsdagens visning, men alla var spridda över ishallen (!) där vi höll till. Här stylas i alla fall DJ Suvi av Hårbolaget. Helt galet vilket hästjobb de gjorde för att fixa alla modellers hår...

... för att inte tala om Olivia som ensam sminkade nästintill alla.

Jag gick för Petra Sundqvist som skapat sina alster av blommor och frukt. (Dock inte jag på bilden, som synes.)

And it's hard to dance with a devil on your back, so shake him off

2011-10-03T20:37:00.005+02:00

Låt mig presentera den bästa låten för att skingra oktobermörkret och fulsjunga med i för full hals:

(klicka på bilden för att lyssna i Spotify)

Florence Welch gör mig för övrigt smått knäsvag.

Veckans ouvertyr

2011-10-03T13:44:00.004+02:00

Vaknade med ett ryck i morse, övertygad om att jag hade försovit mig. Ganska omgående kom jag dock på att jag återigen sjunger på arbetslöshetens melodi.
Efter det bryska uppvaknandet kunde inte riktigt somna om, men jag låg ändå och drog mig. Länge.

Kan tänka mig sämre inledningar på en vecka som jag tror kommer bli grym. Känns så i magtrakten.
Har jag sagt att jag känner mig lycklig?

Work

2011-09-30T12:25:00.002+02:00

Det bästa med att jobba eftermiddag är möjligheten till lugna förmiddagar.
Det sämsta med att jobba eftermiddag är att om man unnar sig lugna förmiddagar hinner man inte göra något produktivt av dagen. Bortsett från att jobba, alltså.

I helgen arbetar jag dock dagtid. Ska bli mycket, mycket spännande att se hur jag lyckas ta mig upp morgonkvisten efter två veckor som kvällsreporter.

Lördagens musikval

2011-09-28T13:11:00.007+02:00

Lördagens födelsedagsfirande var en hyfsat lugn tillställning. Bara en sån sak som att vi hade allsång till Utan dina andetag och 747 innan avfärd till krogen talar för det. Taxin förde oss till Scharinska, första gången jag var där. Och som jag gillade stället! Kvällens absoluta höjdpunkt inträffade när Band of Horses The funeral ljöd över dansgolvet.

EXTAS.
Kändes väldigt uppfriskande också, efter förra helgens musikaliska bottennapp (om än jag hade jäkligt kul då!).

VD:s (och numera även min!) kompis Lina representerades i form av ett födelsedagskort.

Jag sportade lila läppar och gillade det som tusan!

Obehaget

2011-09-28T10:30:00.003+02:00

Fick flashback från helvetet igår kväll. Stigande panik som intensifierades ju längre svar uteblev. Försökte intala mig själv att sluta fåna mig, att det inte var någon fara. Fast då insåg jag att det var precis så jag resonerade den där tisdagskvällen för snart ett år sedan....

Nu var det tack och lov ingen fara. Men jag undrar hur länge den där kvällen kommer passera i revy för mitt inre.

Hipstamatic b-bash

2011-09-26T10:43:00.007+02:00

Idag är ingen vanlig dag...

2011-09-24T18:00:00.004+02:00

Idag är en bra dag! Det är lördag. Sandra är här. I kväll blir det chokladorgie och drinkkavalkad och senare ska vi dansa oss svettiga!

Vadan detta frosseri, tjo och tjim tänker ni säker nu? Frugan fyller år och då måste man ju ställa till med kalas! Jag har redan sjungit tre verser ur "Ja må du leva" för henne men jag kan väl kosta på mig ett STORT GRATTIS TILL VÄRLDENS BÄSTA VD även här. Välkommen in i den exklusiva club 22.

Where's the party?

2011-09-22T21:25:00.002+02:00

I takt med att helgen närmar sig intensifieras diskussionerna i det Bergmanska/Danielssonska hemmet. Vilket av Umeås alla uteställen ska vi göra osäkert i helgen?

Åsikterna går isär. Därför vänder jag mig utåt till er Umeåbaserade klubbråttor: Var finner vi stans bästa röj i helgen?

You can't play safe and win

2011-09-21T10:36:00.002+02:00

Ibland när jag berättar för släktingar och bekanta vad jag sysslar med nu för tiden möts jag av reaktionen "jaha, vad roligt. Men hur ofta jobbar du på macken då?". Som om mitt yrkesval bara är någon form av förströelse.

Jag förstår denna typ av reaktion. De flesta har åtminstone något slags hum om hur arbetsmarknaden ser ut för journalister. Jag bekräftar väl denna uppfattning på något sätt.
Min invändning mot frågan om hur mycket jag arbetar på Shell är däremot: Varför skulle jag vara kvar där?
Innan någon läser in en nedlåtande ton mot min forna arbetsplats är det bäst att jag påpekar att verkligen gillade att arbeta där. Men med en kandidatexamen inom den bransch jag drömt om att verka i skulle det kännas förljuget mot mig själv att fortsätta jobba på en bensinstation.

Det jag tror nämnda fråga på riktigt bottnar i är att många är sådana jäkla trygghetsnarkomaner nu för tiden. Jag har sett så många exempel på det. Ambitiösa människor som utbildar sig till vad de vill för att sedan jobba med vad de inte vill. Bara för att de inte får önskejobbet på en gång.
Jag vägrar gå den vägen. Jag arbetar hellre med det jag vill än att ha en säker inkomst varje månad.

Visst kan jag mycket väl tänka mig att ta något annat än ett journalistjobb för en stund om allt verkligen skulle låsa sig. Men bara för det är inte mitt yrkesval en förströelse. Vill bara klargöra det om nu någon fler undrade varför jag aldrig skriver om macken numera...

Consider this a todays outfit

2011-09-21T00:31:00.006+02:00

Såhär såg jag ut när jag kom hem från jobbet för två timmar sedan. Stelfrusen men så jävla powerful business woman.

Byxorna är gammal skåpmat och skjortan är från VD's. Det sistnämnda är en finfin källa till nya kläder för, på riktigt, inga pengar alls.

Den smutsigaste flickan i världen

2011-09-20T10:13:00.003+02:00

Fasen vad grinig jag känner mig. Vaknade upp i skepnad av norra Europas skitigaste, en spillra av mig forna så fräscha jag. I vanliga fall är det ju ett tillstånd som man snabbt kan råda bot på men inte idag NÄR DET JÄVLA VATTNET ÄR AVSTÄNGT!!!
Både jag och frugan hade missat att vi skulle vara utan vatten fram till klockan 13, en miss som alltså lett fram till att jag luktar som en apskitkloakcocktail.

I eftermiddag måste jag i alla fall ge mig ut i civilisationen för att jobba. Har gjort mitt bästa för att dölja flottfrillan och tror att jag lyckades hyfsat, åtminstone. Men hur tusan bär jag mig åt för att fejka gólukt utan vatten..?

Den förtjusande smärtan

2011-09-19T18:55:00.002+02:00

Äsch, det här var ju inge roligt. Jag trodde att mitt förra inlägg skulle resultera i att mamma och/eller pappa snörde sig på telefonen och frågade vad i helvete jag nu hade hittat på (min tonårsrevolt infaller sent i livet). Men inte icke.

Nu behövde ju i och för sig inte oroa sig. Gjorde bara traguspiercing som var så oskyldig att det knappt kändes. Jag känner mig faktiskt lite berövad på smärtan som håltagningar ska medföra.

Måndagsnöjet

2011-09-19T13:48:00.003+02:00

I eftermiddag ska jag punktera huden igen! Jag är inne i en bodymodperiod just nu när jag skulle vilja pierca och tatuera mig lite varstans men jag försöker tygla mig själv. Det tror jag glädjer mina arma föräldrar...